Wednesday, 16 September 2009

Varför blir debatten om nya medier alltid polariserad?

Såg på Nyhetsmorgon i TV4 i morse. De hade ett inslag om umgänge på nätet, d.v.s. Facebook, Twitter m.fl.

Debatten i inslaget handlade om sociala medier kontra "riktiga möten". På ena sidan en webbstrateg, på andra en psykolog. Det var väl i sig inget häpnadsväckande som sas i debatten, men jag kan inte sluta undra varför det alltid blir svart mot vitt i sådana här debatter?

Svart eller vitt? Facebook eller "riktiga möten"? Annonsering i papperstidning eller annonsering på nätet?

Det är väl inte så att Facebook ersätter "riktiga möten"? I min värld är Facebook, Twitter, LinkedIn & Co. bara nya sätt att kommunicera.

Det de ersätter är inte "riktiga möten" utan snarare saker som brevväxling med brevvänner, e-post-trådar som börjar med rubriken RE: RE: RE: och har ett snitt på minst 7 cc, visitkorten som ligger utspridda i översta lådan, mingelträffar, telefonkonferenser där någon alltid envisas med att använda en högtalartelefon, SMS-tumme och kanske även föreningar som Round Table etc. Och de ersätter egentligen inte heller dessa sätt att kommunicera. De kompletterar och förenklar. "Elegant organization" helt enkelt.

Så varför styrs debatten genast in på sociala medier kontra "riktiga möten"? Varför är inte någon av de andra kommunikationsformerna med i debatten?

Likadant blir det så fort diskussionen om nya kontra traditionella medier dyker upp. Genast handlar det om annonsering i papperstidningen kontra annonsering på webb. Se bara den här diskussionen i kommentarerna till den här artikeln på Mindpark. Inte heller här är det svart eller vitt. Det handlar inte om att det ena är bättre än det andra eller att det nya per automatik måste ersätta det traditionella. Den som vill sälja något eller föra ut ett budskap har alltid haft fler vägar än annonsering i papperstidning. Man kan t.ex. nyttja personlig försäljning, torgmöten, direktreklam, budkavle, röksignaler. Ja, ni fattar säkert.

Vad är det då som gör att debatten hela tiden blir polariserad i två läger när egentligen finns många fler? Det kan inte ha någon annan orsak än rädsla. Rädsla för det nya - det okända. På något sätt blir det nog lättare att bedöma faran om man bara har två vågskålar, men det är farligt, farligt att generalisera på det sättet.

No comments:

Post a Comment