Wednesday, 16 December 2009

Follow up on process oriented work

In my last blog post I wrote about the need to change from project oriented to process oriented work. Marketing Interactions just posted a blog entry with great advice of what you actually should be producing while working process oriented.

You should definitely read their post: The Rule of 5 for B2B Content Development.

Friday, 11 December 2009

The biggest challenge for marketing operations in 2010?

What do you see as the biggest challenge for your day to day marketing operations?

Although there probably are many equally big challenges, there's one in particular that I would like address in this blog entry. One that I believe being the biggest of them all - the need to change from project to process oriented work.

Many Marketing Departments today are very, if not entirely, project oriented. Projects, being a campaign, an event, a print production etc.

The project oriented organization
In a project oriented organization, work is planned, performed and driven by the current project. It can look something like this:

Okay, we need to create a new product presentation folder.
– We've created a concept layout. It will be a four page folder
– We need a new copy text, a product image for the cover, three images showing the product in use. We also need a list of the product's benefits.

Then the work of creating all these content items begin. All items will be created according to the project requirements meaning the text will be written to fit the reserved space and that the images will be cropped and optimised according to their respective space.

Once the project is done it will be archived in case any of the files are needed again.

Why is this bad?
Well, just look at all the things happening in the world around us right now. You can’t avoid noticing how the Internet and Enterprise 2.0 are affecting the way we communicate - even the way we develop our products and ultimately the way we do business.

Bottomline, you have to be ready to respond to great many more requests. Both from within your own company as well as from customers. For instance, customers expect to find information about your products by searching on Google. They also expect to be able share and discuss the information they find via Twitter, Facebook and other tools. They can’t share your printed presentation folder via Twitter. And the files in the archived project aren’t optimised for anything else than the project they were created for.

Your sales force, and even your customers, will probably also expect to find information about products sooner than you expect. Even prior to their release date. We are in fact living in a beta community today. Again, the information they expect is indeed quite different from your printed folder - or even the information in it. They expect to be able to find videos, slide shares, lots of photos, prewritten text segments etc. The project oriented approach usually means the images and information aren't available until after the product is released.

The process based organization
A way to address these requests is to start re-aligning your operation to process oriented work. Instead of just focusing on campaigns and/or productions, you need to start thinking of the processes needed to create content items, i.e. images, texts, videos etc.

The difference between project and process is that projects have a start and a finish. Projects can be completed. Processes can’t. They are ongoing. In other words you need to have an ongoing process that produces content items that, when needed, can be communicated or assembled in different ways with ease.

As an example, you should be able to respond to a question from a customer by simply retrieving and sending a link to the video on YouTube explaining how your product work. You should be able to do this without first having to create the movie, then upload it to YouTube and finally generate the link. All that should be prepared. Likewise you should be able to quickly assemble a customized leaflet in response to a request from a sales representative without first having to create new content items (for instance, because the ones archived with earlier productions were cropped to wrong way)

What do you need to do?
To achieve this you have to think processes and you will have to align those processes with your product development process (or corresponding depending on what you do).

Content items should be created along with, or as a part of the product development process. That way they will already exist when it’s time to communicate them via Twitter or when it’s time to create the presentation folder - you probably need to produce that in printed form for many years still to come.

You also need to find ways to manage these content items so everyone that need them can find and use them. Digital Asset Management Systems are great at handling images and videos. Content Management Systems can be used for texts. Of course you don't necessarily need complex systems. You can also use more accessible tools like Youtube, Flickr and wiki’s. For instance, here're some examples of how you can manage content items using Backpack.

As you can see, switching from a project to a process oriented work is something that stretches outside the boundaries of the marketing department and something that requires both new/or changed processes and new technology.

If you haven’t begun this work yet you are up for a big challenge.
The positive thing about it all, is that you will learn a lot along the way. In fact I promise you that you will discover lots of new possibilities along the way. How do I know this? I know it because I’ve seen it myself when I’ve helped customers doing exactly this.

Saturday, 28 November 2009

The unknown approach to Database Publishing

What do you associate with the words Database Publishing? Heavy scripting, clumsy, old fashioned, hard to adopt, impossible to sustain over time, only for really big productions?

These would probably have been my answers had you asked me years ago. Now, on the other hand I’ve come to realise that there’s another approach to this. An approach that I fear not many are aware of. Without the knowledge of this approach you might unfortunately miss out on a lot of opportunities.

Before explaining the approach I’m talking about, I’d like to start by explaining the traditional approach to Database Publishing.

Traditional Database Publishing can basically be described as this:
  1. Export the data from the data source into a text file.
  2. Read the exported text with a custom written script or a commercial tool.
  3. Let the script or tool create the publication, page per page, formatting the text and creating the layout as the pages are built - one after the other.
This sounds fairly easy but there are a few hurdles to pass. First of all you are likely to encounter problems with the exported data. It probably doesn’t contain all the data you need like units, headings etc. Then there could be problems with structure of the data. The data might for instance come in another order then you’d expect. All these data “hurdles” need to be addressed and that’s usually handled by the script or the tool used.

Then there’re all the “hurdles” associated with changes, adjustments and reuse.

What do you do when the publication is generated and you find an error in the original data? Repeat the process from step 1 should be the obvious answer, but what if you had done several manual adjustments to the layout? Repeating from step 1 would mean re-doing all the manual adjustments all over again. If you repeat this cycle a couple of times... well, you know where I’m going with this, don’t you?

Another interesting question is what you do in the highly customised layout case? It’s not that uncommon that a layout have to look a certain way. A way that doesn’t accomodate data “flowing” very good.

In this case I’m sure most consultants and power users come to the rescue and offer to customise the script or tool to do exactly what you need. This might just solve your immediate problems but be aware. This is usually a good way of making sure your solution will become costly to maintain and very hard to reuse for other database publishing needs.

All these “hurdles” are the reasons why database publishing is associated with words like heavy scripting, clumsy, old fashioned, hard to adopt and impossible to sustain over time. The consequence is that database publishing is really only considered for really big productions where the manual approach isn’t a feasible choice.

Traditional database publishing like this can be described by one word - “push”. This of course comes from the approach where the data is being pushed onto to layout.

So, this approach obviously have limitations. What’s the other approach then? Well, if there’s a “push”, then there’s of course a “pull”.

Imagine a solution where the data is being pulled instead of pushed. What would it look like? What’s being pulled and who’s doing the pulling?

Of course it’s the data that’s being pulled and it’s the layout that’s doing the pulling. And since you are in control of the layout, you’re the one doing the pulling. In fact the idea is not that different from how you place an image in a layout.

You create the page, including the boxes and all data that isn’t to be found in the database. Then you pull the desired data from the database into the correct place in the layout and format it. Just like when placing images in the layout, the pulled data stays linked to the database. When the data in the database gets updated it will show in the layout and you can choose to update the data with a single click. Just like an image.

This works with pricing information, product text, headings, units and tables. It even works with images.

This “pull” approach gives you total control over the entire layout and it is very easy to adopt to different productions. It allows you to create entire catalogues as well as a single advertisement without having to alter the data source or the tool being used.

It’s also very easy to get started. It’s just a matter of opening a previous production and replace the static information with data pulled from the database. Then you have your linked layout and you can always be confident that your prices, product information etc will stay up to date. This should also affect the approval process in a very positive way, right? There’s no longer the same need to check information correctness.

Does this sound like magic? It really isn’t.
There are in fact several plugins to Adobe InDesign that makes exactly this possible. There’s LiveMerge from Cacidi, Smart Catalog from Woodwing, CCR from Ctrl Publishing and my personal favorite EasyCatalog from 65bit Software. I’m sure there are even more tools than these out there. If you know of any please mention them in the comments.


EasyCatalog presents the data in an Excel like panel. This allow you to restructure the data and format it in different ways, for instance add units. Inserting and linking data to the layout is easy. Just select the data in the panel and then click the little pen icon in the panels bottom left and the data will be inserted (or pulled) into the layout.



EasyCatalog also works with InDesign Librarys. This is very handy when creating for instance DM leaflets that are commonly built on modules. Create a Library item with linked data for each module type, then select the data row for a product in the Excel like panel, then drag & drop the module (Library item) onto the page. All corresponding data including images will be inserted and formated automatically.

I’ve used EasyCatalog to help reduce the production time of 12-16 page DM leaflets from over a week to 1-2 days.

Before you get too excited and start downloading the trial of one of these tools you should reflect over the following lessons I learned from helping customers implement this.

1. Does the database really contain all the data you need?
You may find that not all data you need exist in the database. If so, you need to find a way to add that data and that can unfortunately prove to be a rather cumbersome process in some cases. You might even need to consider implementing a Product Information Management System.

2. Is the data in the database correct?
A common problem you might discover is that some data, for instance product names, are incorrect. They might be the correct internal names but not the names used when marketing the product.

3. Is the data accessible?
If the database you want to access is a proprietary ERP-system you might have trouble accessing the data. If you can’t access the data directly via ODBC or similar, make sure the data can be exported into a text file or something similar.

4. Be prepared to change the way you work
Usually proof reading and approval are performed by other people than the people creating the publications. If the people doing the proof reading and approval are used to marking text adjustments on the physical proof, this have to change. They now have to make the changes themselves directly in the database instead.

5. Image database or a Digital Asset Management system?
If you want to include images into the database publishing process you need to have your images structured. They need to be tagged with, or named according to a unique identifier. Something that can be connected to a product in the exported data. If you have many images per product you also need a way of identifying which image should be used.

If this still seem tough, I will offer a last piece of advise. If you have a database solution serving the web, I’m willing to bet you can check many of above points right off away. Looking into the systems powering the web site is usually a good place to start.

To summarise. Database Publishing doesn’t have to involve heavy scripting and isn’t just something for the really big productions. There is another approach that not that many are aware of. The “pull” approach. With standard commercial plugins data can be linked to layouts just like images, making data population and data updates a very easy. This makes database publishing feasible for pretty much any publication containing product information.

The great benefit of all this is that you will be able to shorten production times, which in return will make it possible to either same money or find the time to create other publications. Perhaps all those targeted or personalised publications you are unable to create today?

Feel free to drop a comment if you have questions or need advise.
Good luck!

Tuesday, 10 November 2009

How to buy a system

So, you've decided to investe in a new system. Be it a Brand Asset Management System, Product Information Management System, Proofing System or any other system, how do you go about it?

The usual approach is to start writing a Software Requirements Specification. This is not an easy task. Often IT gets involved in the process which is good – in most cases anyway. The goal of the specification is to get a complete description of the behaviour of the desired system. Complete being the operative word here. That's what's making it so hard and why consultants like me often gets involved.

A completed Software Requirements Specification usually contains segments like this:

Functional Requirements:
F-01: The system must support single sign on
F-02: Users must be able to upload a single image
F-03: Users should be able to upload images in batches
F-04: Users must be able to search for images using categories

Once the specification is completed it's usually sent to different suppliers as a Request for Information or Proposal. Basically this is asking: ”Can your system do these things?

I've read and answered my fair share of these specifications, and I also confess to having written quite a few of them. As I said this is the usual approach. By learning the hard way I'm now convinced this is a bad way.

Why?
Specifications like this are:
- hard to write
- hard to read
- hard to answer
- incredibly boring! (which probably results in very few people actually reading them)

Besides, the only answers you are likely to get are ”yes”, ”no” or ”requires customising”. The answers won't tell you if you have to click two buttons, switch user, log back in and then click again to do what you want.

In this situation it's tempting to blame the supplier for not answering good enough, but frankly you haven't exactly made it easy for the supplier. The supplier have absolutely no idea of why you want to do these things and in what situation or context you plan to be doing it. The best they can do is assume.

So, is there an alternative?
First of all. I'm a fan of Use Case Modeling. If your IT-department is envolved they might be able to help by creating nice looking Use Case diagrams in UML that clearly illustrates ”who” can do ”what” with the system. UML diagrams are much better than the above listed requirements. But if you don't know UML there's also a third alternative.

Write scenarios or stories. Storytelling is more or less what every marketer does so this should be familiar turf. A scenario for a Brand Asset Management system could look something like this:

Meet Lisa. Lisa is a Marketing Assistant. Lisa has just received an email from a subsidiary that needs the latest photo of the CEO. This is the third email today asking for images and it's not even noon yet.
Lisa grunts a little but then heads to the ”System”, enters the search, finds the image and forwards it to the contact at the subsidiary. Lisa is really pleased by the fact that this entire process just took seconds to complete. She is also glad she didn't have to download the entire file to her local computer before sending it.

If you write scenarios like this, send them to suppliers, and – instead of asking ”Can your system do this?” – ask ”How does your system assist in this scenario” you'll get a much better answers that will help you evaluate different answers and choose the ”best fit” for your needs.

Thursday, 5 November 2009

3 things that will make you smarter

Three things that will make you smarter, wiser and more insightful:

  1. Allow yourself 20 minutes of quality time and watch Kevin Kelly talking about the next 5000 days of the web. This will definitely give you an idea of how you need to develop your products and marketing strategy for the future. 
  2. Start subscribing to the Radiolab Podcast. Listen to them on your way to work, when you're in the car or whenever really. Allow yourself to be amazed, intrigued and surprised!
  3. Add Seth Godin's blog to your daily reading list. His posts are short but always spot-on and relevant. His words of wisdom will sometimes give you new ideas and sometimes make you question the things you take for granted.

Tuesday, 3 November 2009

A DAM 2.0 user experience, please

Pretty much every Digital Asset Management system out there today have the features needed to ingest, annotate and store digital assets. Most systems also provide tons of different ways to add metadata and permissions. No doubt, all available systems provide asset owners the functionality needed to manage their digital assets in one way or the other. But today that's not enough. It's not just about the asset owner any longer.

This is what a typical DAM system presents to a regular user:



The user can either enter one or many search words into a search field or browse using some sort of taxonomy tree. 

This is however not Web 2.0 experience.

Two of the characteristics of Web 2.0 are rich user experience and user participation. Take a look at Amazon, iTunes Music Store och Wikipedia. Users today expect to be guided to other relevant material based on their searches. They also expect to be able to contribute by rating and commenting everything and everywhere because they've learned that this is a great way of adding value to other users. For instance, when I search for a song in iTunes I always look for user reviews and other recommended songs. These reviews and recommendations lets me discover other songs I otherwise might have missed. Let us call these reviews and recommendations ”filters” for future discussions.

Did you know that every single song in iTunes Music Store has in fact been sold at least once? That's really interesting because it wouldn't have happend without these filters. Have you ever looked at the thousands of assets managed by your DAM system? How many of them have been reused at least once? This is actually a very relevant question since the arguments for implementing a DAM system almost always include increased asset utilization and cost avoidance – for instance not having to recreate assets you can't find. Well, maybe you should take another look into your DAM system? If your assets aren't being reused, how can you tell that your DAM system is fulfilling it's purpose?

So, filters are important as they encourage users to venture down the long tail of assets in the system. This leads to increased asset utilization, but it's also important for another reason. It's simply great fun! One of the big challenges with implementing a DAM system is getting users to actually use the system. A key factor in this is the user interface. If it's perceived intuitive and easy to use, less training is required. If it also allows them to contribute and communicate with other users through comments, it could almost go viral.

Unfortunately most DAM systems today don't allow user contribution in this way. Some even have licensing models that prohibit it all together. In this aspect DAM systems are still very web 1.0, i.e. only the owner can modify the content. It's time to invite the end user to the table.

Okay, what do we need?

Step 1: Allow user authoring
I suggest:
  • Allow users to rate assets and have the system display the number of votes and average rating
  • Allow users to comment assets as well as comment other's comments
  • Allow users to tag assets by adding keywords. (Now I expect some of you might object? Allowing users to tag without guidelines and predefined lists of approved keywords? I say, why not? This could actually help reducing one of the most daunting tasks in DAM. Besides it's not new. In fact it even has a name - folksonomy)
Step 2: Add filter features
Now, what would these filters need to look like?
Imagine yourself searching for ”flower” in your DAM system. The system performs the search and displays the resulting 53 assets. Now, as any normal consumer you automatically ask yourself what the difference is between all these 53 assets? How can I group them? In what way can organise them to help me narrow my search? This is where filters should help you.

One type of filter are filters based on metadata. They can help you organise the asset by type, date and size. In fact the beta of Elvis seem to do this i a very nice way. In fact the best I've seen so far.




Elvis interface. Notice how you can filter by limiting the search result to kind. Also notice how the tags available to the images in the result are presented. The tag mexico is bigger because there are more images associated with that tag. Clicking on mexico narrows the search result to only those tagged with mexico

The other type of filter are filters based on user contributions. These are the ones you find in Amazon, iTunes etc. and the ones you typically don't find in most DAM systems. These filters should help you identify the assets recommended by the management, the asset not yet tagged and therefore possibly unique, the assets other users who entered this query liked etc.

Step 3: Make it all search- and sortable. 
This should be the easy part. Make it possible to search all user interactions. Search for all images rated by Johan, commented by Lisa etc. I would also like to search on user actions. It's perhaps a bit trickier to implement but it would be great to be able to search for images viewed by Johan, downloaded this week, most popular this week etc.

Step 4: Facilitate sharing
Almost every blog out there has functionality to make it easy for users to share a post. With sites like addthis.com and sharethis.com it's very easy to implement. Of course it should be just as easy to share an asset in the DAM system via Twitter, Facebook, e-mail etc.

Step 5: Create a stunning and super simple user interface
This is the really tricky part. I'd suggest hiring a highly skilled interface designer. If you don't agree take a look at this - Why Apple & Google win - and your company doesn't.
How many of the DAM systems out there today look like an Apple or Google product?

Last but not least. Why is this important?
The single most important reason for doing all this is that it will make DAM implementations much easier. It will reduce the need for user training and thus speed up the entire implementation process. It will also make it fun and it will ultimately help you fulfilling your goals faster.

What's the next step?
If you disagree or think I left something out, please add value to this by submitting your comments to this post.
If you agree, please forward this to the person responsible for your DAM system or even to your DAM vendor. Help spreading the word.

Thanks!

Thursday, 29 October 2009

How iPhone became the secret weapon

Can technology disrupt old thinking and even boost the innovation process?

This is a story about an article I read today in the swedish press. The article is about one of the major newspapers in Sweden. We all know how the newspaper industry is suffering, right? They have tough times ahead of them. They need to break out of old thinking and traditional ways of doing business. How do you trigger that process? Where do you start? How to you get the entire organisation committed?

This particular newspaper, called Aftonbladet had a crazy idea. They gave all of their employees an iPhone. That's right every single one of them got their own iPhone. This was about a 6 months ago.

Even if the idea looked crazy at first, it was also was a very strategic one. The reasoning behind the decision was:
”As a media company, you need to be where your customers are”
Brilliant thinking. The customers are on the iPhone today. The results? Two of the most interesting statements in the article are:
”We have already received over 40 suggestions of applications we could develop to make money and become more efficient”
 ”Among many things, we built a client to the phone messaging system that allowed users to shake the phone on their way into a meeting to get an hour of meeting registered. It's really cool to see people standing and shaking their phones”
I really think this story is a good example of how technology can serve as a catalyst to get things started. Could this work in your organisation as well?

Thursday, 22 October 2009

iPhone apps, your new marketing tool?

On my iPhone I have plenty of apps that let me access services on the Internet. There's Weather Pro for weather, Byline for easy access to Google Reader and there's Spotify to mention a few. All of these are great apps and I use them every day. They certainly add value to the services, but do they really bring me something new? Basically these apps just let me access services I otherwise could access using other methods.

Can an app do even more than that? Can an app be used to market something that isn't digital or even intangible? Sure you say. Just take a look at the gaming industry. Take Metallica Guitar hero for example? Or all those games that takes you to a web site once you finish playing? That's certainly apps serving marketing, but they are still related to digital stuff, right? What if you want to market something intangible like inspiration to cook?

Enter Jamie Oliver.
I recently bought Jamie's iPhone app - 20 Minute meals. It's a great app. If you haven't checked it out already you should go ahead and do so immediately after finishing reading this post. The app contains great recipes and it's one of the coolest iPhone apps I have seen to this date, but it's also a genius when it comes to marketing. I really think this app is something new.

It's better than a book because I can use it on the bus on my way home after work. (Ever tried bringing a cookbook with you to work?) And it's videos can show me a lot more than images in a book can. It's also better than TV because I can use it whenever and wherever I like. (Ever tried cooking along with the TV show?) It's even better than the web because it's easier to view, read and navigate.

For Jamie the app is a new media. Note, that the key here is the word app. It's not the iPhone that's the media but the app. This new media actually lets Jamie come closer to his fans. In my case about 23 cm from my nose and about 10 cm from my stove.

This has to be something that can be used by other marketers, right?
I wrote a couple of my ideas down. Here they are:

a) If I marketed plants and seeds, I would develop an iPhone app that let me plan my garden and taught me how to care for my plants. It could contain videos showing me how to prepare the soil and how to plant the seeds. It could create calender events and reminders to remind me when to fertilize etc. It could even check my geographical position and advise me when it's time to sow, and why not adapt to the actual weather situation? Further it could even include a competition. Take a photo of your harvest with the app and send it in. Best photo wins.

b) If I were a travel agency, I would develop destination guides for the iPhone. They could use the GPS to guide me to sights and things worth seeing. Once there it could show me videos explaining what I'm looking at. (I'm not even going to get started on what augmented reality could do in this situation. That's almost to much). The apps should also include all the recommended restaurants including GPS-guiding, and why not a service where you could rate the place? And why not all the local bus timetables? I don't know about you, but I'd buy the app on the spot.

c) If I were a music critic, I would develop an app where I could bring myself closer to the listening experience. Imagine an app where you could click a song and see a video of me talking about the song. I could provide you with background information about the song, show you the places, things and people the song is actually about. Of course, I'd let you rate my review as well as add you own comments.

What do you think? I think that it's time to invite the application developer to the table. Apps should definitely be part of the mix.

Do you have other examples like Jamie's 20 Minute meals or do you have an idea for an app, please share it.

Oh, I almost forgot. Here's the link to Jamie's iPhone app web page

Update:
Found an article in Business Week - Inside the App Economy. Definitely related.

Wednesday, 21 October 2009

New design, new language

As you probably notice I've changed the colours and fonts, but that's not all. I'm also switching from writing in swedish to english. The reason for this that I will try to focus on topcis that's more suited to write about in english.

From now on will focus on how technology can be used by marketers and creative professionals. Topcis I will cover will include Digital Asset Management, Social Media, Desktop Publishing as well as general marketing.

As a first kickoff I would like to recommend spending the time to watch this video where Kevin Kelly talkes about Web 3.0. Interesting and really intriguing.

Friday, 16 October 2009

Nyheter från min morgontidning

Igår fick jag ett brev. I morse läste jag en artikel i min morgontidning.

Artikeln jag läste handlade om beslutet som koncernledningen för NTM fattat, om att bygga ett nytt tryckeri. Tryckeriet planeras vara färdigt i slutet av 2011 eller i början av 2012. Satsningen handlar naturligtvis om att effektivisera och spara pengar. Artikeln nämner också att det här visar koncernledningens tro på papperstidningen.

Onekligen.

Brevet då?
Rubriken lyder:
”Vår ambition måste hela tiden vara att fortsätta göra Sveriges bästa dagstidning!”
Brevet är underskrivet av marknadschefen på samma tidning som jag läste artikeln i och säger i princip att – vi är bra, men vi måste bli ännu bättre och vi har massor med spännande framför oss. Bland det nya spännande radas saker som bättre fördjupning, mer kommentarer och analyser i tidningen och mer bredd genom bl.a. temabilagor upp. Där står också något som verkligen fångade min uppmärksamhet:
”Vi siktar mot en nyttigare, mer färgstark lokal morgontidning som tar smarta grepp för att guida dig som läsare genom nyhetsflödet”
Det här är bra. Det här vill jag ha. Ni har väckt min nyfikenhet.
Lite längre ned, eller rättare sagt långt ned i brevet kommer emellertid det jag befarat och väntat på.
”Våra ambitioner att fortsätta ligga i framkant på utvecklingen, tillsammans med ökade kostnader för papper, tryck och distribution, gör att vi kommer att justera priset…”
Där kom det. Jag får betala mer från och med den 1:e november.

Nu får ni inte tro att jag är jättesur över att betala mer. Det är inte det jag reagerar mot. Det jag reagerar mot är den osäkerhet jag tycker mig kunna läsa mellan raderna.

Så här är det. Jag kommer inte säga upp min prenumeration i och med detta eftersom jag trots allt tycker morgontidningen ger mig ett värde större än det pris jag betalar. Problemet är bara att detta värde minskar för varje år som går. Tiden jag spenderar med min morgontidning minskar för varje dag som går, och om nu kostnaden också ökar så dröjer det inte länge för tiden är inne då jag faktiskt säger upp min prenumeration och det vill jag inte. Jag vill fortsätta läsa min morgontidning och jag vill att den skall vara relevant.

Jag förutsätter att min morgontidning också vill vara relevant för mig i framtiden och jag förutsätter att de har en plan för hur de skall vara det. Jag är dock inte övertygad om att så är fallet. Varför?
  1. Min morgontidning har aldrig frågat mig vad jag vill ha. Visst, jag inser att det säkert har gjort massor med läsarundersökningar men jag känner mig ändå inte tillfrågad.
  2. Innehållet i artikeln befäster det jag befarar - att koncernledning fastnat i status quo-fällan
  3. Brevet beskriver inget konkret och förmedlar osäkerhet. Lyssna t.ex på rubriken. Varför skriva ”Vår ambition måste hela tiden vara…”. Är den inte det? Varför i så fall inte skriva ”Vår ambition är att hela tiden…”

Som jag sa vill jag se:
  • Nytta (= mer relevant material)
  • Mer färgstark (= ta mer ståndpunkt, var inte så fånigt objektiva)
  • Lokal (= jag bryr mig inte om Kinda, Börsen, Utrikes etc.)
  • Smarta grepp för att guida mig. Absolut. Guida mig så följer jag!
Om jag får det här betalar jag gärna. Upp till bevis!

Jag blir dock orolig när jag läser allt det andra. Allt verkar gå ut på att göra ”mer” av allt som redan görs. Mer brukar ofta också innebära dyrare.

Som en hängiven anhängare av Blue Ocean Strategy tror jag lösningen snarare ligger i att positionera om sig. Definiera om produkten. Modellen är:
  1. Identifiera vilka konkurrensfaktorer morgontidningarna har idag
  2. Ta sedan bort några av dom sakerna helt och hållet, d.v.s. sluta göra det ni gör idag
  3. Addera någon eller några helt nya saker. Saker ni inte alls gör idag.
Ni skulle t.ex. kunna sluta med börssidorna. Familjesidorna skulle ni också kunna tas bort. Starta istället upp en separat lokal webb-tjänst för detta. Tänk craiglist fast för familjeannonser.
Ni skulle också kunna sluta med utgivning på måndag, tisdag och onsdag och istället börja ge ut en riktig och fullgod söndagstidning. Då har jag nämligen både tid och önskan att läsa.
Sedan skulle ni också sluta med att konkurrera mellan era egna kanaler. Använd istället varje kanal till vad den är bäst på. Använd TV och webb för senaste nytt, använd papperstidning för fördjupning, analys och guider samt komplettera med webben för konversation/dialog.

Som jag sa. Ni har aldrig frågat mig. Jag ställer gärna upp och ger idéer. Jag vill verkligen ha en relevant morgontidning.

Upp till bevis!

Sunday, 11 October 2009

Veckospaning vecka 41

Här kommer åtta intryck från veckan som gick!

1. The Brand called you
(Personal Branding, Marknadsföring)
Så här i efterhand kommer jag inte riktigt ihåg exakt hur jag ramlade in på detta, men precis som i så många andra fall var Twitter inblandat. Hittade den här artikeln om Personal Branding på Fast Company. Läs den! Den är riktigt, riktiga bra. Faktiskt bättre än Seth Godins Tribes. Att tänka utifrån sig själv kan faktiskt också hjälpa till att förstå marknadsföring utifrån företaget.
Andra bra och lite kortare inlägg i ämnet är denna artikel om "Facts tell while stories sell" samt denna artikel om 10 bra vanor för professionella

2. 3D i DAM
(Digital Asset Management)
Under veckan så jag ett mycket intressant webinar om 3D och DAM, men det förtjänar faktiskt bli ett separat blogginlägg om. Stay tuned!

3. Mer om Google Wave
(Marketing Technology)
Förra veckan skrev jag om Google Wave. Denna vecka hittade jag denna video som enkelt förklarar vad det är:


4. Extensis scholarship
(Marknadsföring, Digital Asset Management)
Smart marknadsföring! Jag måste berömma Extensis för detta. Extensis sponsrar ett stipendium som ger möjlighet att deltaga i Museum Computer Networks konferens. Det man behöver göra är att skriva en kort uppsats där man förklarar hur Digital Asset Management är viktigt för dig och/eller din organisation. Snacka om att Extensis får bra idéer och bra leads via detta. Här finns mer information.

5. Clay Shirky dissekerar nyhetstidning
(Dagstidning)
Det kanske inte är tidningarna som måste räddas? Det kanske är reportrarna?
Hur som helst beskriver Clay i denna artikel något som jag tycker saknas i den svenska mediadebatten, nämligen det faktum att det är så lite material i en dagstidning som är producerat av egna reportrar. I artikeln dissekerar Clay sin lokaltidning och kommer bl.a. fram till det endast finns 6 reportrar på tidningen. Vad gör de andra 53 anställda?

6. The Ultimate Mood and Storyboard Application
(Marketing Technology)
Via @ronnestam hittade jag denna smått otroliga applikation. Kolla på videon som är inbäddad i artikeln! Det här måste vara ett måste för alla AD etc.

7. Use Conversational Hypnosis To Be More Persuasive
(Personal Branding, Presentationsteknik)
Intressant artikel som jag hittade via @brianwmarshall. Jag kommer definitivt försöka praktisera dessa enkla tips.

8. DAM report from CMS watch
(Digital Asset Management)
CMS Watch har släppt en ny 306-sidor lång rapport om Digital & Media Asset Management. Den kostar pengar men det finns ett utdrag som trots allt är ganska givande.

Friday, 2 October 2009

Veckospaning vecka 40

Här kommer 14 intryck från veckan som gått.

1. Augmented Reality
(Marketing Technology)
Den här veckan hörde jag talas om detta för första gången, fast jag egentligen redan såg det veckan innan när min kollega Micke visade mig Bionic Eye för iPhone. Augmented betyder ”förbättrad" eller "utökad" och Augmented Reality handlar om att kombinera verklighet och datorgenererad data. Detta skapar helt nya möjligheter för marknadsförare:


Läs mer om detta här.

2. Newsy - olika vinklingar på nyheter
(dagstidning)
På tal om journalistisk granskning. Newsy är ett litet företag som lägger ut korta inslag om aktuella nyheter där de använder material från andra nyhetskanaler. På så sätt visar de en nyhet utifrån olika vinklingar. Laddade ned deras iPhone app. Jag gillar detta! Kan absolut vara något för en svensk aktör att ta efter. Titta t.ex. på den här rapporteringen om brevduvan vs. Internet:


3. The Twitter Tim.es
(Marketing Technology, Dagstidning, Marknadsföring)
Här, alla kära nyhetstidningar, har ni något att tänka till på. Twitter Times är än så länge inte fullt publikt, men erbjuder en personligt anpassad nyhetssajt i realtid. Innehållet på sidan är genererat baserad på mitt Twitter-konto, d.v.s. de nyheter som visas räknas fram baserat på information om de personer jag följer och vad de länkar till.

4. Ett verkligt problem: Tiden det tar att skapa PDF!
(Marketing Automation)
Har hört det från två kunder den här veckan. Att PDF används för såväl korrektur som leverans till tryckeri är självklarheter, och hur dessa PDF skapas är inte heller något problem. Det som däremot är problem tiden det tar att skapa PDF:er. Framförallt låser det upp användarens arbetsstation. Jag har en lösning - Autoprint från Infomaker. Tar tacksamt emot tips på fler lösningar!
Självklart gäller det också att fundera på om man kan minska antalet korrekturvändor eller förenkla dokumenten och dess innehåll för att på sätt minska tiden som läggs på PDF-skapande.

5. Kontrollerad kommunikation - tid i onödan?
(Marknadsföring, Sociala medier)
Undrar hur mycket tid företag i genomsnitt lägger på att granska och godkänna en press-release innan den skickas ut? Undrar hur mycket som läggs på att granska och godkänna det som skrivs på en webbsida innan den publiceras? Fömodligen mycket, men kolla på detta:


Det ger en idé om hur mycket som händer på sociala medier just precis i detta nu. enligt AIIM Enterprise 2.0 Industry Watch har 70% av företagen ingen kontroll på vad som sägs i snabbmeddelanden, bloggar, wikis och i SMS. Man undrar varför så mycket energi läggs på det ”officiella” när det inofficiella blir allt viktigare. B2C och B2B inte längre ensamma. Lägg till C2B, C2E, E2C osv.

6. Kontrollerad kommunikation - en nödvändighet!
(Sociala medier)
På tal om att det sociala medier blir allt viktigare. Som företag måste man verkligen säkerställa att man inte ger konsumenter något dåligt att prata om. Konsekvenserna kan bli ödesdigra som de här fem exemplen visar.

7. Flash - passerat bäst före datum?
(Marketing Technology)
Jag har länge varit tveksam till Flash på webben. Det är helt enkelt för stängt. Jag tror också att Adobe börjar inse detta då diskussionen mer och mer styrs till Adobe AIR. Om man frågar Adobe vill säga. Google, Apple och till och med Microsoft pratar istället HMTL5. Jag hoppas på det senare och för att avsluta diskussionen om Flash vill jag citera Tommy Sundström som skriver följande om att Lowe Brindfors gjort sin nya sajt helt i Flash:
”Budskapet till kunderna blir att detta är en byrå som gör det snyggt, segt, omöjligt att läsa via mobil, otillgängligt, olänkbart och närapå omöjligt att googla något ur innehållet.”
8. Kloka ord om Digital Asset Management
(Digital Asset Management)
”It’s less and less about the repository and more about the workflow.”

9. Twingly Channels
(Marketing Technology, Marknadsföring)
Det finns två saker jag riktigt brinner för att testa. Den första är Twingly Channels som öppnade i beta denna vecka. Kommer göra underverk för nyhetsbevakning, men det stannar inte där. Jag ser stora möjligheter för företag, intressegrupper mm.

10. Google Wave
(Marketing Technology, Marknadsföring)
Sak nummer två är Google Wave som i veckan började testas i en liten skala. Liten förresten? 100.000 testare är bara litet i Googles värld. Jag är mycket, mycket spänd på detta. Tror att Google träffat helt rätt i detta. Idag är det konversationen som är det viktiga och med Google Wave placerar sig Google återigen som spindeln i nätet, precis som det gjort med ”information”. Om 00-talet var årtiondet då informationen blev tillgängligt kan 2010-talet då konversationen blir tillgänglig. Vad är Google Wave? Det är ett online-verktyg för kommunikation och samarbete. Inte bara text utan också bilder, video, kartor osv.

11. Nytänkande i musikindustrin
(Marknadsföring)
En analytiker på Forrester har tänkt till och formulerat något riktigt intressant. Debatten har alltid handlat om skivbolagen och artisterna, när det egentligen är konsumenten som borde vara i fokus.
”The labels need to sell consumers something they don't already have”
(kommentar: alla har redan tankat ned musikfiler. Det är inget nytt)
Dessa tankar kanske också är något som förlagsbranschen borde snegla på?

12. En generationsfråga?
(Marknadsföring)
Hur lätt är det inte att utgå från sig själv, sina egna värderingar och vad man själv tycker och tänker? Det kanske till och med är det naturliga, men det är farligt om använder det som utgångspunkt för att fatta beslut i marknadsföringsfrågor. Micco Grönholm har skrivit ett mycket läsvärt inlägg om våra fem generationsmarknader. Rekommenderas!

13. Kommer Apple rädda förlags- och tidningsbranschen?
(Dagstidning, Marketing Technology)
Jag skulle faktiskt inte bli förvånad om det blev just så. Spekulationerna kring Apples ”Tablet Device” som förväntas komma i början av nästa börjar ta fart ordentligt. AppleInsider rapporterar om ett rykte att Apple varit i kontakt med förlag om att lägga upp material på iTunes. Om det är någon som kan få fart på bok-, magasins- och tidningsläsandet på annat än papper så är det just Apple. Jag är förväntansfull, och jag kan samtidigt inte låta bli att fundera på vad Apple vill med sitt gigantiska data center som byggs i North Carolina?

14. Betydande och relevant journalistik genom kollektiv
(Dagstidning)
Anders Mildner har skrivit ett inlägg med en intressant vinkling på projektet Mindpark:
”Från ett traditionellt medieperspektiv hade detta varit en jättesatsning. Tänk er något liknande i en dagstidning! Nu visar Mindpark hur man med lätta fötter kan skapa betydande, relevant och initierad journalistik genom att öppet och inbjudande använda ett stort kollektivs kunskapsresurs.”

Thursday, 1 October 2009

Fråga till dagstidningar #1

Om ni inte längre kan leverera nyheter snabbast, varför då ha nattredaktion och produktion kvällstid?

Tuesday, 22 September 2009

Är gratis prenumeration lösningen för dagstidningarna?

Dagstidningarnas affärsmodell idag:
Resultat = annonsintäkter + prenumerationsintäkter - tryck & distribution

Receptet på framgång lyder:
Ju mer annonsintäkter desto bättre resultat.
Men annonsintäkterna är beroende av att antalet prenumeranter hålls uppe. I annat fall faller det tyngsta säljargumentet för annonser som är att man når en stor målgrupp. Dessutom är kostnaderna för tryck & distribution beroende av en hög täckningsgrad eftersom kostnad per hemburen tidning blir för dyr om prenumeranterna bor för glest. Det är därför man alltid kan hitta olika prenumerationserbjudanden och andra subventioner. Antalet prenumeranter är betydelsefullt.

Hur länge håller den här affärsmodellen? Ja, titta på följande (obestridliga?) fakta:
  • Antalet prenumeranter sjunker om än sakta
  • Antalet läsare sjunker - framförallt bland yngre som är de framtida prenumeranterna
  • Nya medier tar andelar från annonsering i dagstidning.
  • Massmedia som företeelse är på väg bort till fördel för mängder med små nischer (läs Jeff Jarvis)
Vad gör tidningarna i Sverige just nu:
  • Bildar mediahus, d.v.s. försöker finnas i flera medier för att ytterligare kunna öka annonsintäkterna
  • Konsoliderar och slår samman för att sänka kostnaderna. Tryckerier slås samman, redigeringsverkstäder byggs upp, artiklar återanvänds i olika tidningar etc.
Jag skulle vilja hävda att dessa åtgärder bara leder ännu längre in i återvändsgränden.

Dagstidningarna måste utveckla eller omdefiniera sin produkt som idag i princip är följande:
  1. För privatpersoner: För en summa pengar få en papperstidning innehållandes nyheter och aktualiteter om vad som händer hemma och världen, hemburen till brevlådan varje dag.
  2. För företag: Hjälp att nå ut med ett budskap till en stor målgrupp.

För att vara attraktiv och värd att betala för måste produkten ge klar och tydlig nytta. Att få tidningen hemburen varje dag är inte längre tillräcklig nytta för mig. Det finns många andra alternativ som är betydligt effektivare på att förmedla nyheter snabbt, t.ex. TV, Twitter, Internet osv. Tidningen är inte längre en nyhetskanal på det sätt den tidigare var.

Vad är då nytta värd att betala för? Jag vill hävda att det är följande;

1. Papperstidningen som sådan.
Inget annat media gör det möjligt att så snabbt skanna av en stor mängd nyheter och aktualiteter som papperstidningen. Hur många olika artiklar, bilder, notiser, annonser etc. finns det inte i en typisk tidning? Fördelarna med papperstidningen är just att innehåll och form kan kombineras för att t.ex. visa att något är viktigare än något annat. Bildstorlek, antal bilder, rubrikstorlek, placering. Allt går att förändra i oändlighet. Det är helt enkelt en fantastisk paketering av innehåll på alla sätt (förutom miljöaspekten).

2. Känslan av tillhörighet
Genom att regelbundet läsa tidningen känner jag faktiskt någon form av tillhörighet som samhällsmedborgare. Tidningen blir länken mellan mig och andra som bor, arbetar och lever i samma område som jag själv. Detta är emellertid något som håller på och tyna bort. När jag var liten var det t.ex. stort, mycket stort när man var med i Tidningen med stort T. Idag är det långt ifrån riktigt lika stort, men fortfarande inte betydelselöst. Likaså fick jag som liten lära mig att alla tidningar hade någon form av politisk tillhörighet. Genom att tala om att jag läste Expressen eller Aftonbladet talade jag om var jag stod politiskt. Det skapade tillhörighet. Var finns denna tillhörighet idag?

3. Dagstidningen som objektiv, slagkraftig granskare
Innan jag beslutade mig att ta med det här argumentet fick jag fundera ett tag. Det finns nämligen en baksida som inte är lika trevlig. Hur som som helst. Jag värderar dagstidningens styrka och förmåga att belysa och skapa debatt kring lagövertramp, orättvisor mm väldigt högt. Dagstidningen har en otrolig maktposition som balanserande kraft mellan näringliv, medborgare, offentlig myndighet men också individuella "tyckare". Det behövs någon som innehar denna postion.
Baksidan då? Den heter skvallerpress eller skandalpress. I jakten på scoop kan den här makten missbrukas och då kan det gå snabbt, alltför snabbt. Det här handlar verkligen om makt under ansvar.

4. Den lokala marknadsplatsen
Jag älskar dagstidningen för dess otroliga förmåga skapa kommunikation i så många olika riktningar. En läsare som säljer ett bord till en annan läsare, en ny restaurang-kedja som annonserar att de har en ny meny från och med lördag, kommunen som informerar om att gatan jag alltid åker på kommer vara stängd en vecka framöver. Det finns helt enkelt ingen annan plats där allt detta kan samsas.

Om nu dessa fyra saker är nytta som jag verkligen skulle vilja betala för, hur skulle då dagstidningarnas affärsmodell kunna se ut? Om vi släpper begränsningarna för ett tag och testar följande tanke.

Vad skulle hända om man tog bort prenumerationsintäkterna helt och hållet, d.v.s. distribuerade tidningen till alla hushåll utan kostnad?

Man skulle till att börja med få 100% täckning. Det skulle bidra till att förstärka känslan av tillhörighet ännu mer. Det skulle också förstärka tidningens position som lokal marknadsplats och objektiv, slagkraftig granskare ännu mer. Dessutom skulle intresset för annonsörer öka. Tidningen skulle också bli attraktiv som kanal för andra som idag har egna kanaler t.ex. kommun, landsting m.fl.

Är det möjligt att göra? I så fall krävs andra intäktskällor.

Varför inte ta betalt för det journalistiska arbetet? Jag kan definitivt vara beredd att betala för att en journalist objektiv granskar ett ämne. Med dagens system för mikrobetalning i kombination med många betalande räcka långt. Crowd funding helt enkelt.
Här skulle webben kunna fungera utmärkt som portal för såväl tips, insamling av pengar som ett helt transparent verktyg för granskning av journalisternas arbete. För att crowd funding skall fungera måste de som betalat kunna tycka och kommentera det journalisten skrivit. Fördelen med detta är samtidigt att läsarna verkligen kan vara med och påverka innehållet. Hur låter inte det för den demokratiska processen?

Nästa känsliga punkt är huruvida en näringsidkare skall kunna betala för att få en text om sin verksamhet. Varför inte? Så länge journalisten har fria händer att göra en objektiv granskning kan det bli mycket intressant och givande. Dessutom är det ju inte nytt. Vi har det redan i form av recensioner av teater, film, musik och lunchserveringar. Förmodligen behövs några begränsande regler för vad som är tillåtet, men jag tror inte det är omöjligt att lösa.

Ytterligare intäktskällor som bör undersökas är om det inte finns affärsutvecklingsmöjligheter som kan utnyttjas. Vilka andra kan t.ex. vara intresserade av ett media som når 100% av en målgrupp? Som jag var inne på tidigare borde kommun, landsting m.fl. vara intressande av detta. De kanske till och med kan tänka sig använda tidningen istället för att producera sina egna informationsmaterial och de kanske till och med kan tänka sig "sponsra" tidningen mot att de får ett visst utrymme till sitt förfogande? Likaså kanske fackrörelse, arbetsgivarorganisationer m.fl. kan tänka sig att betala i förskott mot att deras frågor bevakas regelbundet?

Vad tror ni? Är detta helt orimligt? Förmodligen är det inget som alla kan göra, men det kanske kan vara lösningen för någon tidning. För att det skall fungera måste också kostnaderna sänkas. Här är några sätt att göra det på:
  • Utgivningsfrekvens. Räcker det inte med att tidningen kommer ut torsdag - sönsdag?
  • Glöm alla andra medier än pappertidning. Fokusera på att göra det som är bra ännu bättre.
  • Anställda journalister? Utnyttja alla som kan och vill skriva, t.ex. informatörer på kommun etc.
  • Stor räckvidd? Gå istället åt andra hållet och fokusera på en tydlig geografisk region som en stad. Specifik hellre än stor måste bli ledordet framför andra.

Även om inte detta är den ultimata lösningen tror jag dagstidningarnas framtid hänger på att gamla sanningar som den här ifrågasätts. Prenumerationsformen är bara en av många sådana sanningar. Smaka t.ex också på följande alternativ:
Gratis annonsering när annonsen utformas som ett unikt erbjudande till prenumeranten, d.v.s. klipp ut annonsen, ta med till butiken så får du något. Det borde kunna fungera. Om annonsören ger ett för dåligt erbjudande kommer de få dåligt renommé, d.v.s. motsatt effekt. Om erbjudandet är bra vinner både butiken och prenumeranten men också tidningen som får ett bra argument för att värva nya prenumeranter, nämligen att de får bra erbjudanden.

Har ni fler liknande förslag så dela med er!

Wednesday, 16 September 2009

Varför blir debatten om nya medier alltid polariserad?

Såg på Nyhetsmorgon i TV4 i morse. De hade ett inslag om umgänge på nätet, d.v.s. Facebook, Twitter m.fl.

Debatten i inslaget handlade om sociala medier kontra "riktiga möten". På ena sidan en webbstrateg, på andra en psykolog. Det var väl i sig inget häpnadsväckande som sas i debatten, men jag kan inte sluta undra varför det alltid blir svart mot vitt i sådana här debatter?

Svart eller vitt? Facebook eller "riktiga möten"? Annonsering i papperstidning eller annonsering på nätet?

Det är väl inte så att Facebook ersätter "riktiga möten"? I min värld är Facebook, Twitter, LinkedIn & Co. bara nya sätt att kommunicera.

Det de ersätter är inte "riktiga möten" utan snarare saker som brevväxling med brevvänner, e-post-trådar som börjar med rubriken RE: RE: RE: och har ett snitt på minst 7 cc, visitkorten som ligger utspridda i översta lådan, mingelträffar, telefonkonferenser där någon alltid envisas med att använda en högtalartelefon, SMS-tumme och kanske även föreningar som Round Table etc. Och de ersätter egentligen inte heller dessa sätt att kommunicera. De kompletterar och förenklar. "Elegant organization" helt enkelt.

Så varför styrs debatten genast in på sociala medier kontra "riktiga möten"? Varför är inte någon av de andra kommunikationsformerna med i debatten?

Likadant blir det så fort diskussionen om nya kontra traditionella medier dyker upp. Genast handlar det om annonsering i papperstidningen kontra annonsering på webb. Se bara den här diskussionen i kommentarerna till den här artikeln på Mindpark. Inte heller här är det svart eller vitt. Det handlar inte om att det ena är bättre än det andra eller att det nya per automatik måste ersätta det traditionella. Den som vill sälja något eller föra ut ett budskap har alltid haft fler vägar än annonsering i papperstidning. Man kan t.ex. nyttja personlig försäljning, torgmöten, direktreklam, budkavle, röksignaler. Ja, ni fattar säkert.

Vad är det då som gör att debatten hela tiden blir polariserad i två läger när egentligen finns många fler? Det kan inte ha någon annan orsak än rädsla. Rädsla för det nya - det okända. På något sätt blir det nog lättare att bedöma faran om man bara har två vågskålar, men det är farligt, farligt att generalisera på det sättet.

Friday, 11 September 2009

Web-to-print - inte alltid rätt

Vems tid, vems budget?

Web-to-print gör det möjligt för användare att utifrån mallar, skapa, ändra och godkänna trycksaker online.

Fördelarna är flera, t.ex. kortare ledtider, minskade kostnader för produktion av trycksaker och bättre kontroll på slutresultatet. Utmärkt när det gäller enkla trycksaker som produceras ofta t.ex. visitkort eller annonser där bild, pris eller adressrad är det enda som skall ändras, men är det verkligen så verkligheten ser ut?

Jag har ofta kontakt med avdelningar som brukar kalla sig marknadssupport eller Marketing Support. Flera av dessa har uttryckt önskemål om att hitta en Web-to-print liknande lösning. Anledningen? Jo, därför att de vill kunna sänka sina kostnader. Deras tanke är att lägga över skapandet av trycksaker på de som beställer trycksakerna - alltså deras kunder. Kunderna som i 9 fall av 10 är säljkåren.

Genom att göra detta hoppas de slippa alla telefonsamtal och korrekturvändor som idag upptar mycket av deras tid. Den enda arbetsinsats de ser är skapande och underhåll av mallarna, och så naturligtvis Web-to-print systemet. Det låter som en bra strategi, men vänta lite...

Det här kan vara ett typiskt fall av sub-optimering!
Det man riskerar göra är att flytta tiden från den egna avdelningen till någon annan, nämligen säljarna. Även om jag tror att de flesta säljare skulle tycka detta var okej eftersom de nu får en chans att vara lite kreativa och skapa sina egna trycksaker så är det långt ifrån säkert att det är den bästa lösningen för företaget. Risken är nämligen stor att Web-to-print lösningen blir en anledning för säljarna att sitta hemma och fila på snygga trycksaker istället för att göra det de skall - generera affärer.

Med andra ord. Om din avdelnings huvudsakliga uppgift är att serva säljkåren är det nog ingen bra idé att försöka lägga delegera tillbaka arbetet till den du egentligen skall avlasta.

Innebär det att Web-to-print är en dålig idé?
Nej, självklart inte. Det är som sagt var en utmärkt lösning för enkla och ofta återkommande trycksaker. För mer komplicerade trycksaker blir det dock mindre självklart. Mer komplicerade trycksaker kräver dels mer av Web-to-print systemet i form av funktioner och antal mallar, dels mer av användarna i form av kunskap. Mer komplicerade trycksaker innebär alltså ofta krångligt och dyrt.

Någonstans finns det en brytpunkt där ett Web-to-print system inte längre blir den optimala lösningen. Var exakt den brytpunkten finns måste nog bedömas från fall till fall. Det viktiga är att man har klart för sig vad som skall produceras, vem som skall göra det och hur det skall göras. Alltså vems tid och vems pengar som skall sparas.

Vad gör man då om man kommit fram till att Web-to-print inte är rätt?
Ett alternativ som faktiskt bör övervägas är att avsätta en resurs - en grafisk designer - och sedan utrusta denna designer med en telefon och bra verktyg för skärmdelning. Sedan talar man om för alla de man skall serva att kontakta denna resurs/tjänst när de behöver något producerat. Med hjälp av telefon och skärmdelning kan säljare och designer tillsammans utforma trycksaken eller vad det nu är som behöver göras. Fördelarna är bl.a.:
  • Designern kan den grafiska profilen (bättre kvalitet)
  • Designern har kunskap och tillgång till system som bildbank, mm (ingen integration behövs)
  • Designern vet vad som gjorts tidigare (tidigare arbeten återanvänds)
  • Designern är erfaren (trycksaken produceras snabbare)
  • Designern är inte begränsad till mallar (mer flexibilitet i vad som skall skapas)
  • Säljaren behöver inte lära sig några tekniskt komplicerade stödsystem
  • Det krävs inga tunga investeringar

Det här kanske inte låter som något unikt och det är det inte. Det som möjligtvis är lite nytt är tanken på skärmdelning. Om du inte redan gjort det är det nog hög tid att titta närmare på Adobes tjänster för detta. En del av dom ingår faktiskt i CS4:

Tuesday, 1 September 2009

Sista tidningen trycks den 30 april 2011!

Ingen jag pratat med tror att dagstidningar, så som vi känner dom idag, kommer fortsätta finnas för evigt. Så hur länge kommer de finnas och vad händer med dom sen?

Hur gärna skulle man inte vilja ha svaren på dessa frågor?

Hade man, som dagstidning, bara svaren skulle man veta exakt hur man skall agera, vilka beslut som måste fattas, vilka saker man skall satsa på och vilka saker som bara är slöseri med tid. Hade man bara svaren skulle man agera...

Den bistra sanningen är tyvärr att ingen har svaren på dessa frågor. Ingen kan göra mer än att gissa. Den som lever får helt enkelt se. Dock är det inte ovissheten som är problemet. Problemet är att man inte agerar. Möjligen att man trevar, testar och känner sig lite för, men man agerar inte fullt ut.

Tiotusenkronorsfrågan till alla er dagstidningar är:
- Om ni med all säkerhet i världen visste att det inte skulle gå att trycka och distribuera en dagstidning efter den 30/4 2011, hur skulle ni då agera? Handen på hjärtat. Skulle ni agera annorlunda än ni gör idag?

Om svaret är ja, fråga er då varför ni inte agerar annorlunda än ni gör. Hur viktigt är datumet egentligen? Om det nu är sant att dagstidningar så som de fungerar, ser ut och produceras idag inte kommer finnas kvar för evigt, varför inte börja förändra på allvar redan idag?

Mitt råd till alla dagstidningar:
"Fatta ett styrelsebeslut om när tryckpressen stängs för gått. Sätt ett slutdatum, och sätt det inte alltför långt bort."

Först när detta faktum ligger på bordet kommer diskussionen hamna på rätt nivå och först då kommer alla smarta och kreativa människor börja arbeta med "rätt" problem.

Monday, 20 April 2009

Tidningssidan är död, länge leve nyheten

Varför ser dagstidningarnas webbsajter fortfarande ut som en tidningssida?

Ja, jag vet. Det finns många förklaringar och kanske också en och annan fördel. Jag kan t.ex. se klara fördelar i form av sammanhanget. Det är t.ex. precis det som Google utnyttjar när den visar annonser som hör ihop med sammanhanget på webbsidan. Men i ärlighetens namn, nyttjar dagstidningarna detta sammanhang fullt ut? 

I papperstidningen kan en artikel bara finnas på ett ställe, t.ex. under näringslivssidorna. På webben är det emellertid helt annorlunda. Där kan en artikel visas på massor med ställen. Helt enkelt alla ställen den tillför något till sammanhanget. 

I papperstidningen är sammanhanget alltid begränsat till tidningens avdelningar. Det finns visserligen undantag så som tema-bilagor osv, men de är just undantag. På webben skulle dessa saker inte behöva vara några undantag. Det konstiga är förresten att de inte ens verkar finns på webben?När såg du t.ex en tema-bilaga på en dagstidnings webbsida senast? Jag kan aldrig komma på att jag sett någon överhuvudtaget!

Vad skulle man då kunna nyttja webbens möjligheter till? Vilka andra sammanhang skulle vara intressanta? 

En sak som webben skulle kunna utnyttja bättre än papperstidningen är Plats. Så gott som alla nyheter handlar om en plats eller i alla fall något som skulle kunna relateras till på en karta så varför inte visa en karta istället för en traditionell tidningssida? Fotografens kameror kan redan registrera GPS-koordinater. Det skulle inte vara så svårt för reportrar att göra detsamma. Genom att visa en interaktiv karta skulle man kunna presentera nyheter på ett helt nytt sätt.

Nästa sammanhang är Tid. Tidpunkt för när en artikel eller notis publicerats brukar visserligen visas på de flesta webbsajter, men jag är mer intresserad av den tid som artikeln relaterar till. Om ett varsel lades den 16:e april är det den tiden som är intressant - inte att artikeln om det publicerades den 17:e mars. På samma sätt gäller att om en rapport släpps den 22:a är det den dagen som är intressant även om det bara är den 20:e idag när artikeln om den publiceras. 

Genom att hantera tid på detta sätt skulle man kunna presentera tidningen som en kalender. Kalendern är något som alla vana att bläddra i. Det skulle vara intuitivt och andas "aktuellt". Kalendern skulle dessutom kunna innehålla saker i framtiden (exemplet om rapporten ovan). På så sätt skulle tidningarna kunna komma bort från problemet om de bara skriver om "gårdagens nyheter". 

Varken karta eller kalender skulle vara speciellt svåra att införa som alternativa eller kompletterande vyer. Ni som kör Mac OS X och har lekt med Keynote vet vad "the Cube effect" skulle kunna innebära i detta sammanhang. Tänk er att kunna växla mellan de olika vyerna på det sättet.

För att dra ännu större växlar. Tänk vad detta skulle kunna innebära när det gäller att involvera läsarna? En läsare som ser att deras hem är en stor tom fläck på kartan kanske reagerar och tipsar om en bra story. Framförallt om de dessutom kunde se att en reporter finns i närheten. En annan kanske reagerar när de ser att rapporten X släpps om två dagar och tipsar om en vinkling som annars skulle glömts bort? Möjligheterna för marknad är än större och så självklara att jag inte ens tänker nämna dom.

Finns det ännu fler sammanhang eller indelningar? Självklart. Man kan presentera artiklar utifrån Vem. Det innefattar på vem de handlar om samt vem som skrivit artikeln. Allt skulle presenteras som ett stort fotogalleri. Hur, skulle kunna innefatta hur artikeln eller nyheten kom till, t.ex. via tips, grävande journalistik, telegram osv.

Det finns säkert ännu mer goda idéer. Det viktiga är dock att inse att den traditionella tidningssidan är död men att dess beståndsdelar, d.v.s. artiklar, nyheter och bilder har goda framtidsutsikter. Bara de får tillåtelse att leva fritt - oberoende av sammanhang.

Thursday, 26 March 2009

Osynligt och transparent

När har man lyckats med sin DAM-implementation?

Att implementera ett DAM-system är inte helt enkelt. Framförallt inte om man startar från ruta ett, d.v.s. man har inget system alls. Problemet är ofta att för mycket fokus läggs på systemet och dess funktioner. Konsekvensen av det blir i sin tur att de saker man vill uppnå hamnar i skymundan.

Om du med gott samvete kan bocka av alla punkter nedan har du lyckats med din DAM-implementation. Om inte har du lite mer jobb att göra med att integrara systemet som en naturlig del i arbetet.
  • Jag kan hitta det jag söker
  • Jag behöver bara leta på ett ställe
  • Jag kan identifiera vad det är jag hittat och om jag eventuellt måste göra något med det
  • Jag vet vad jag får göra med det jag hittat
  • Systemet hjälper mig att göra det jag vill med det jag hittat
  • Andra som vill ha samma hjälp som jag använder systemet direkt utan mellanhänder
  • Innehållet i systemet underhålls som en följd av normala arbetsrutiner. Det krävs inga extra moment för att underhålla innehållet i systemet.
  • Jag använder inte applikationens namn när jag refererar till systemet
  • Jag reflekterar inte ens över att det är ett DAM-system jag använder
Om du bockat av alla punkter kan du med gott samvete ge dig själv en klapp på axeln. Du har då lyckats lägga fokus på rätt saker, d.v.s. det som faktiskt resulterar i något konkret. Fokus bör vara på moment som kreera, skapa, utvärdera mm. Inte på moment som katalogisera, indexera eller uppdatera.

DAM-systemet skall vara osynligt och transparent. Du skall tänka lika lite på det som du tänker på den el-motor som får glas-skivan att rotera i mikrovågsugnen.
…Pling! Nu är maten färdig.

Wednesday, 18 March 2009

De fem resurserna inom MRM

Vad är egentligen Marketing Resource Management?

Roman Jansen och Frans Riemersma har den bästa och enklaste formulering jag sett:
Vad skall göras, av vem, med hjälp av vilken teknik, till vilken kostnad och inom vilken tidsrymd
Från den meningen kan man sedan plocka ut de fem resurser man har att tillgå:
  • Vad (Annonser, kataloger, TV, DM, webb-sajter mm.)
  • Vem (kompetens, tillgängliga timmar, roller/ansvarsområden mm.)
  • Teknik (Content Management-System, CRM, Automatisering mm.)
  • Kostnad (Kostnadsställen, upphandlingar, mediabudget mm.)
  • Tid (Time-to-market, deadlines, Time-to-synchronize)
Marketing Resource Management handlar helt enkelt om att balansera dessa resurser för att nå önskat resultat

Sunday, 15 March 2009

Hur man effektiviserar en marknadsavdelning

Om man vill effektivisera en marknadsavdelnings arbete är första steget att bestämma vad man vill uppnå. Det kan självklart vara många saker, men i slutändan handlar det om någon av dessa saker:
  • Man vill kunna göra mer än vad man gör idag
  • Man vill kunna göra det billigare
  • Man vill kunna göra bättre saker, d.v.s högre kvalitet
  • Man vill kunna göra det snabbare
Betänk att jag skrev "någon" av dessa saker. En vanlig kommentar brukar vara något i stil med:
"Jag vill kunna göra katalogen snabbare för då sänker vi produktionskostnaden och då kan vi använda tiden till att göra de där särtrycken vi pratat om."

Dessa resonemang, hur korrekta de än är, indikerar bara en sak. Man har inte tänkt färdigt. Även om det är svårt att välja så går det faktiskt bara att uppnå en av dessa saker. I exemplet ovan kan man faktiskt läsa mellan raderna att drivkraften som ligger bakom viljan att effektivisera är att kunna göra mer saker, nämligen särtrycken.

Att komma fram till vilken drivkraft är det första (och viktigaste) beslutet i en effektiviseringsprocess. Den ger svaret på frågan varför man skall effektivisera. Nästa fråga är vad som skall göras. Först därefter kommer frågan hur

Egentligen ganska självklart, men hur många gånger har man inte suttit i möten som öppnas med frågan:
- Har ni några bra idéer om hur vi skall effektivisera?

Möten som öppnas på detta sätt riskerar tappa tråden. Det är tyvärr också vanligt att diskussionen blir intensiv med hårda hård. Det beror på att alla har målat upp sin egen bild och vad som skall uppnås. Det är helt enkelt kontraproduktivt och det gäller såväl i möten som för större projekt som hur man skall effektivisera en marknadsavdelning.
 

Thursday, 12 March 2009

Ge inte bort det viktigaste!

Den engelska tidningen The Guardian har annonserat ett nytt öppet API som ger utvecklare tillgång till allt innehåll som tidningen producerar.

Tanken med detta är att nå fler läsare utan att behöva producera mer innehåll. Affären då? Ja, det finns naturligtvis en tanke att tjäna pengar. Detta är tänkt att göras på annonserna som följer med innehållet. Min första reaktion var att det var otroligt smart. Något som dagstidningar i Sverige borde ta efter. Det finns dock en stor anledning att höja varningsflaggan.

Den kanske viktigaste tillgången som en dagstidning har är något som inte syns i balansräkningen. Mellan mig och den dagstidning jag prenumererar på finns en speciell relation. Inte nog att jag betalar för det. Jag har också gett tidningen tillåtelse att förse mig med nyheter, annonser och annan information direkt i min brevlåda. Av olika anledningar har jag valt just den tidningen, inte någon annan. Den här tillåtelsen eller detta "Permission" är värt ganska mycket. Mer än de flesta dagstidningar inser. Det kan t.ex. nyttjas för fler saker. Ett exempel är det nyhetsbrev med erbjudanden från tredjepartsföretag jag regelbundet får från min tidning. Det är bara ett exempel. Detta "Permission" går att nyttja långt mycket mer än så.

Om tidningarna skulle börja ge bort innehåll skulle de också ge bort den tillåtelse jag gett dem att leverera till mig. Vad skulle i så fall stoppa mig från att ge min tillåtelse till någon annan, t.ex någon som använder sig av The Guardians API?

Även om det vid första anblicken lät som en bra idé tror jag lösningar som denna är potentiella katastrofer för dagstidningar. En bättre lösning tror jag är detta som Seth Godin skrev i sin blog idag:
"Keep your customers, but change what you sell to them"

Det är nog dags för många tidningar att omvärdera vad det egentligen är de säljer?

Tidningar startades ofta för att någon hade något att säga (ofta politiska budskap). De befäste sin makt på grund av tryckpressen (det fanns inga andra som kunde mångfaldiga budskapet på det sättet). De mätte framgång i termer av räckvidd.

Idag ser det annorlunda ut. Vem som helst kan idag ha en åsikt. Alla har möjlighet att mångfaldiga och distribuera sitt budskap. Tidningarna är inte längre unika. Det de emellertid har kvar är sina prenumeranter och framförallt tillståndet att dag efter dag ut leverera till deras brevlåda. Det måste gå att nyttja detta på fler sätt!

PS. Jag beskrev ett sådant sätt in ett tidigare inlägg i denna blogg.

Wednesday, 11 March 2009

Fullfjädrat DAM-system eller bara bildarkiv?

De flesta DAM-system är arkivsystem, inte fullfjädrade DAM-system.

Ett fullfjädrat DAM-system hanterar Assets genom hela deras livscykel. De fungerar inte enbart som en arkivplats för Assets som fullgjort det de ursprungligen togs fram för.

Betänk följande. Om din normala rutin säger att filerna läggs in i DAM-systemet när jobbet är klart, hur hanteras då skapande, leverans, godkännande och nyttjande av filer?

Detta är saker som ett fullfjädrat DAM-system skall stödja. Om inte ditt DAM-system stödjer dessa saker idag innebär det att det antingen stöd helt saknas eller att det finns dubbla system. Inte speciellt effektivt. Dessutom innebär det att ett onödigt moment tillkommer, nämligen det att mata in filer i DAM-systemet. Det är ett moment som dels är tidskrävande, dels inte tillför speciellt mycket nytta. Just därför är det vanligt att detta moment skjuts i tiden. Saker läggs på hög vilket i sin tur förvärrar situationen ytterligare.

Lösningen är ett fullfjädrat DAM-system och rutiner som anger att filer skall läggas in i DAM-systemet så fort de skapas. Helst direkt av den person som skapat filen. Det är nämligen denna person vet mest om den fil som läggs in och är därför den som är bäst lämpad för att ange den grundläggande metadatan. Därefter kan ett flöde startas för godkännande och eventuell publicering av filen. När det blir dags att nyttja filen skall filen enkelt kunna hittas och monteras direkt i publikationen utan omsvep.

På detta sätt uppstår inget extra moment när jobbet är klart och DAM-systemet har assisterat längs hela resan. En sak återstår dock och det är en eventuell arkivering, men denna skall ett fullfjädrat DAM-system också kunna ombesörja.

Tuesday, 10 March 2009

Excel, Excel, Excel

Att Excel skulle ha sin givna plats på varje marknadsavdelning är kanske inte så konstigt? Att det sedan verkar vara det självklara verktyget för nästan allt är dock inte lika självklart?

Det är helt enkelt förvånande hur kreativa vissa kan vara i att hitta möjliga och omöjliga användningsområden för Excel.
- Har vi något verktyg för mediaplanen? Javisst - Excel!
- Hur hanterar vi översättning av produkttexterna? Excel naturligtvis!
- Var anger vi prisjusteringarna? I Excel-arket så klart!
- Hur planerar vi vilka produkter som skall med i kommande DR-blad? Vi gör ett Excel-ark!

Självklart är inte Excel optimalt i något av dessa fall. Varför används det då?
Svaren brukar vara: Det är enkelt. Det är standard. Alla vet hur man använder det. (Det senare är dock enligt min erfarenhet inte helt sant.)

Det finns emellertid ytterligare ett skäl. Det saknas nämligen bra alternativ. Utbudet av verktyg för Marketing Resource Management är helt enkelt väldigt begränsat. Här finns det massor att göra.

Jag skall här visa ett exempel på hur enkelt ett planeringsverktyg för DR-blad skulle kunna göras. DR-blad inom till exempel dagligvaruhandeln brukar ofta vara uppbyggda på samma sätt vecka efter vecka. Oftast är det någon form av modultänk bakom sidornas uppbyggnad.
Titta på detta exempel.

Tänk dig att "Available students" är moduler eller produkter, och att Team A, B, C osv. är sidor i DR-bladet. Genom att enkelt dra och släppa moduler/produkter till sidan kan någon utan kunskap i InDesign eller liknande planera vilka produkter som skall finnas på vilken sida. Man skulle också kunna tänka sig att utöka det hela genom att göra modulerna skalbara.
När planeringen är klar kan den lätt sparas i en databas eller i en XML-fil som sedan kan användas för att automatiskt skapa DR-bladet i t.ex. InDesign.

Var kommer då produktinformationen in? Enkelt! Antingen kan exemplet anpassas till att visa inmatningsfält för respektive modul, eller också kan produkterna länkas till produktdatabasen (PIM-systemet). Man skulle till och med kunna tänka sig att den som gör planeringen väljer vilken bild som skall visas för resp. produkt Detta skulle i så fall självklart göras från den webbaserade bilddatabasen.

Detta var bara ett exempel. På liknande sätt skulle jag kunna rada upp andra tänkbara lösningar som skulle vara betydligt mer effektiva än Excel. Excel har sin givna plats, men det är inte lösningen på allt.

Friday, 6 March 2009

On-demand

När det gäller produktion av marknadskommunikation finns det tre typer av on-demand.
  1. Distribute on-demand
  2. Produce on-demand
  3. Create on-demand
Det som skiljer dem åt är var i produktionskedjan själva on-demand-momentet sker. Gemensamt för dem alla är att de kan bidra till att öka effektiviteten avsevärt.

Utan on-demand kan produktionen av ett produktblad se ut så här:
(Create) Inhouse-avdelningen skapar ett produktblad i Adobe InDesign.
(Produce) Produktbladet skickas till tryckeriet och trycks.
(Distribute) De tryckta produktbladen skickas ut till alla återförsäljare.

Den vanligaste och kanske enklaste lösningen att effektivisera är att inför Distribute on-demand. Vad det innebär är helt enkelt att man väntar med distributionen till dess någon begär materialet. Vinsterna är främst minskat slöseri. Gissa hur mycket av alla produktblad som kommer sluta sitt liv i papperskorgen hos återförsäljarna?

Nästa variant är att Produce on-demand. I det fallet finns produktbladet redan producerat men det är inte tryckt eller utskrivet ännu. Det sker först när någon begär det. Även här är vinsterna minskat slöseri. Med Produce on-demand behöver man inte gissa hur många produktblad man skall trycka och gissa hur bra genomsnittsföretag brukar vara på att uppskatta vilken upplaga som krävs? Observera att frågan om distribution fortfarande måste lösas. Hur det löses beror på var produktionen sker. Sker den centralt måste fortfarande trycksakerna skickas ut till den som beställt. Produceras de däremot lokalt behövs ingen distribution alls vilket naturligtvis kan spara ännu mer!

Sista varianten är Create on-demand. Här sker både initiativet till att skapa och själva skapandet on-demand. Vinsterna här är självklart också minskat slöseri eftersom man helt enkelt inte behöver lägga någon energi på att skapa något innan det verkligen behövs. Vinsterna kan dock vara större än så beroende på hur lösningen utformas. En vanlig lösning är en annonsgenerator med webbgränssnitt. I en sådan lösning kan användaren utifrån en mall skapa en ny annons och ändra vissa förutbestämda delar av innehållet. Den stora fördelen med en sådan lösning är att så många fler kan skapa annonser. Byrån eller inhouse-avdelningen blir inte längre en flaskhals. Här handlar det alltså inte bara om att minska slöseri. Det handlar minst lika mycket om att kunna producera fler saker, fler annonser utan att kostnaderna ökar. Observera bara att Create on-demand inte nödvändigtvis förutsätter tekniska lösningar som en annonsgenerator.

Vilken on-demand lösning man skall sikta in sig på beror på flera faktorer, bl.a. typ av produktion, frekvens, målgrupp, informationslivslängd osv. I vissa fall kanske det inte ens lönar sig med on-demand? Produktion av kundtidningen är (än så länge) ett sådant exempel.

Var börjar man då?
Mitt råd är att göra en översikt - en stadsplan. Skriv ned alla typer av produktioner som produceras och mappa detta mot vilken on-demand metod som används idag. Väg sedan detta mot dagens kostnader och inte minst efterfrågan... och glöm för allt i värden inte de saker som inte alls görs idag på grund av tids- eller kostnadsbrist!

Till sist. On-demand handlar i slutändan om efterfrågan och beställningsprocessen. Det är i sig inte en fråga om teknik även om många verkar tycka att så är fallet!